Kyrkporten och Vapenhuset

A

Välkommen till S:ta Maria kyrka. Du befinner dig i Ystads äldsta byggnad och en av Skånes äldsta tegelkyrkor. Kyrkan byggdes på  1200-talet i handslaget rött tegel. En relativt liten del finns kvar av den ursprungliga kyrkan. Det mesta vi ser idag tillkom på 1600-talet.

Kyrkan är som namnet avslöjar tillägnad jungfru Maria. Hon var beskyddarinna för handels-männen. Närheten till havet och till Europa gjorde att Ystad under medeltiden var en av de viktigaste handelsstäderna i Hansaregionen. Ovanför kyrkporten, i det bågformade så kallade tympanonfältet, finns en vacker bronsrelief som föreställer jungfru Maria och Jesusbarnet. Runt dem ser vi skepp och stadsmotiv från Ystad. Reliefen gjordes av konstnären och skulptören Oscar Antonsson 1931. Antonsson har också tillverkat skulpturen ”Bäckahästen” på Stortorget i Ystad.

Vapenhuset delas in i två delar genom ett vindfång av trä. I taket i den inre delen av vapenhuset finns fragment av en vacker målning som föreställer en ängel som blåser i trumpet.

B

Tornet

Mariakyrkans torn är från 1688-89. Det ca 60 meter höga tornet har en koppartäckt spira, en förgylld vindflöjel och en urtavlan med förgyllda visare och siffror.

Tornväktaren

”Guds milda mäktiga hand bevara vår stad från eld och brand”

I Mariakyrkans torn hittar vi Ystads symbol, tornväktaren som vaktat över staden sedan 1700-talet. Tornväktare

 fanns i många städer en bra bit in på 1800-talet. Idag är Ystad den enda staden i Norden som håller traditionen vid liv.

Tornväktarens uppgift var förr livsviktig. Från tornet höll han utkik och varnade för eldsvådor eller ovälkommet besök land-eller sjövägen. Om allt var lugnt blåste han i sin bronslur varje kvart dygnet runt genom en lucka i tornet. Först åt norr, sedan åt öster, söder och väster. En stöt för kvart över, två stötar för halv timme, tre stötar för kvart i och fyra stötar för heltimme. I händelse av fara blåste han istället sin varningssignal och hängde ut en röd lampa eller på dagtid en flagga i den riktning man kunde söka faran.

Idag är tornväktaren anställd av Ystads kommun och endast tidgivningen mellan kl. 21.15 och 01.00 återstår.

Tidigare kunde turister gå upp i kyrktornet, men på grund av svårigheter att evakuera besökare i händelse av brand är kyrktornet idag stängt för besökare.

S:ta Maria kyrka har tre kyrkklockor: storklockan, mellanklockan och lillklockan. Dessutom har kyrkan ett klockspel med 36 klockor.

Storklockan kallas i folkmun för ”Stora Knudan” eller Knutsklockan, men egentligen är det mellanklockan som är den riktiga Knutsklockan. Storklockan stöptes om 1672 och 1778.

Mellanklockan är S:ta Maria kyrkans äldsta kyrkklocka. I klockan finns en inskription där det står ”Anodi 1558 blef Sticanuti gildisklocke stöbt”. Klockan är omgjuten 1850 och 1924.

Lillklockan kallas för prästaklockan och är troligen tillverkad i Lübeck 1624. När prästaklockan ringde betydde det att prästen lämnat sitt hem och var på väg till kyrkan. Då kunde församlingsborna komma och bestämma tid för vigsel, barndop, få flyttningsbevis eller andra församlingsärenden uträttade.

Klockspelet i kyrktornets övre del är gjutet av M & E Ohlssons klockgjuteri i Ystad. Med sina 36 klockor är det ett av de större klockspelen i en kyrka i Sverige. Spelet installerades 1970 och invigdes nyårsafton 1970. Klockspelets melodier skiftar efter årstider och kyrkliga högtider.

 

 

Klockringning

Förr i tiden hade kyrkklockorna en viktig funktion att fylla. De ringde för glädje och sorg, men också till varning i krigstider och vid brand. Kyrkklockorna hjälpte människor att hålla tiderna under dagen, och ringde in till den viktiga vilodagen. Olika kyrkor har olika ringningsseder, ofta med lokal prägel.

S:ta Maria kyrkans klockor ringer vid varje heltimme för att ange tiden, men även enligt vissa lokala traditioner. Historiskt sett ringde Mariakyrkans klockor när Ystads stadsportar öppnades och stängdes för att markera att handeln påbörjades och avslutades. Traditionen finns kvar än idag även om kvälls-ringningen har flyttats fram en timme så att inte eventuella konserter i kyrkan störs.

Mellanklockan och lilla klockan ringer 08.01-08.06 och 21.01-21.06 varje dag. Lördagar ringer de även kl. 13.01-13.06. Kjell Barnekow, kyrkoherde i Ystad i slutet av 70-talet, början av 80-talet bestämde att församlingen skulle sluta med helgmålsringningen klockan 18 och istället ringa klockan 13 eftersom folk då slutade jobba och kunde börja hålla helg.

Klockspelet spelar 09.00, 12.00 och 20.00 måndag till lördag. Söndagar spelar klockspelet 10.00, 13.00 och 20.00.

Särskilda ringningar

Knutsgillet kring den 10 januari varje år – då ringer Stora klockan från 16.30 till 17.00 under tiden gillet samlas.

Själaringning 11.00 de dagar som själaringning bokats. Klockorna ringer 10 minuter.

c

Kyrktagningsbänkarna

På båda sidor om vapenhusets dörrar står kyrktagningsbänkarna. Kvinnor som nyss fött barn ansågs orena både till kropp och själ och fick därför inte sitta tillsammans med övriga församlingen. Om kvinnan fött en pojke var hon hänvisad till kyrktagningsbänkarna i fyrtio dagar efter förlossningen, om hon fått en flicka i åttio. Sedan blev kvinnan välsignad av prästen och fick åter ta plats i kyrkan och i församlingens gemenskap. Detta kallades att bli kyrktagen.

D

Fiskarebänkarna och Dragonbänkarna

På den södra sidan, under läktaren står de enkla gråmålade så kallade ”fiskarebänkarna” från 1920-talet. Här satt fiskarna från Revhusen när de kom till kyrkan. Revhusen var ett område på södra sidan av järnvägen i Ystad.

I andra änden av tvärskeppet, i det som idag är en besökshörna, stod tidigare dragonbänkarna, också de från 1920-talet. De var avsedda för dragonregementets personal. Bänkarna är sparade och magasinerade.

E

Orgeln

rgelfasaden och läktaren tillverkades år 1724 respektive år 1727 av skulptören och trä-snidaren Johan Jerling. Orgelfasaden är rikt dekorerad med snidade bladverk och figurer i barockstil. Överst på orgelfasaden kan man se Karl XII:s namnschiffer. Karl XII och hans trupper låg i Ystad en tid, innan de skeppades vidare mot Narva. Det finns dock ingen direkt förklaring till varför hans monogram sitter där. Den ursprungliga fasaden plockades ner år 1877 då en ny orgel sattes på plats. Fasaden ersattes med en enklare i ådrad ekimitation.

 Delar av den ursprungliga fasaden hamnade på vinden. Andra delar såldes eller försvann. De delar som fanns kvar sattes tillbaka vid restaureringen 1923-24 och fasaden restaurerades.

Orgelläktarens skrank pryds av vackra målningar med bibliska motiv, gjorda av Carl Mört ca år 1720.

Dopkapellet

F

Dopet är en enkel och helig handling där vattnet, doporden, namnet, handpåläggningen och välsignelsen berättar att människan hör samman med Gud. När vi döps tas vi upp i en gemenskap som funnits i många, många år och som finns över hela världen. Dopet visar att alla människor hör samman under ytan, både bakåt och framåt i tiden och över hela jorden.Dopfunten i S:ta Maria kyrka är av brons och tillverkad i Lübeck av Renholdt Benning. Funten vilar på tre liggande

 lejon och längs funtens övre kant finns en inskription. Där kan man läsa att dopfunten skänktes till S:ta Maria kyrka år 1611 av borg-mästare Hans Tillufsen. Ursprungligen stod dopfunten i Heligkorskapellet. År 1820 flyttades det till koret vid högaltaret och ett tag stod den vid predikstolen. Vid restaureringen år 1923-24 flyttades den till dopkapellet där den stått sen dess. Altaret i dopkapellet är tillverkat i vitkalkat tegel med kalkstensskiva och tillkom när kyrkan restaurerades år 1924. Då återbördades också det vackra snidade altarskåpet till S:ta Maria kyrka. Det hade under flera år funnits på Historiska museet i Lund. Altarskåpet i ek är tillverkat i gotisk stil, troligen på 1400-talet i norra Tyskland. Skåpet är i gott skick, men saknar tyvärr sina båda flygeldörrar. I altartavlans mitt ser vi Jesus och Maria. Mitt emellan dem är ett tomt fält där det kan ha suttit en figur, ett krucifix eller kanske ett ciborium, sen plats där man förvarade det välsignade brödet. Under Jesus och Maria ses de fyra kyrkofäderna: Augustinus, Ambrosius, Hieronymus och Gregorius. Runt omkring i grupper om tre sitter de tolv apostlarna, men två av dem saknas. Altarskåpets underdel, som också kallas för predella, visar målningar av Jesu födelse, lidande, uppståndelse och himmelsfärd. Flaggan som visas är Kristi flagga. Korset har en gång varit gult, men bleknat med åren. Målningarna tros vara från 1700-talet.

Den unggotiska ljuskronan i järn i dopkapellet är från 1300-talet och kyrkans äldsta ljuskrona. Ursprungligen hängde den inne i kyrkan. Den består av en rund bottenskål med en pigg i mitten för större vaxljus och fyra utgående armar för mindre ljus. Allt är upphängt på långa järnstänger som hålls samman av järnringar. Överst på kronan sitter ett järnkors. Kronan ställdes ut på världs-expositionen i Paris år 1867 och hamnade sedan på statens Historiska museum i Stockholm. Vid restaureringen år 1923-24 begärde kyrkoherde Sam Stadener att få tillbaka ljuskronan.

Barnaltarskåpet i anslutning till dopkapellet är barnens eget skåp. Här kan barnen hitta alla de saker som vuxna ”leker” med i gudstjänsten. De kan klä ut sig till biskop eller präst, leka nattvard, dop, vigsel och begravning eller fritt söka sig fram i samma lek som de vuxna, på sina egna villkor. Alla trädetaljer är tillverkade av Västerås Möbelhantverk som arbetar i Bruno Mattssons tradition. Textilierna i skåpet är skapade av Berit Lundqvist, textilkonsult i Västerås stift.

Ciborienisch

G

Strax innan det vänstra (norra) sidoskeppet börjar finns en rest från kyrkans katolska tid. Under 1300-talet fanns ett altare i nordöstra valvbågen som kallades för Heliga lekamens altare. Det var ett nattvardsaltare. Till altaret hörde en ciborienisch, d v s en plats där det invigda brödet förvarades. Själva altaret är sedan länge sedan försvunnet, men ciboriet finns kvar. Ciboriet har ett rombformat metall-galler dekorerat med blommor. Det omges av en omfattning i kalksten och pryds av ett ansikte.

Silverskåpet

H

S:ta Maria kyrka har en unik samling kyrksilver med många föremål tillverkade av de gamla Ystadmästarna. Det rör sig om kalkar, patén, oblataskar, vinkannor, en dopskål, en dopkanna samt ljusstakar i barockstil. Kyrksilvret har ofta skänkts till församlingen i gåva från välburna församlingsmedlemmar eftersom detta räkna-des som en alldeles särskilt from gärning.

I silverskåpet förvaras också två värjor i svartmålat järn. Värjorna satt tidigare på väggen i dopkapellet, men på grund av stöldrisk för-varas de numera i låst förvar. En av dem är en äkta karolinervärja och tillhörde kapten Kind-holtz i Karl XII:s armé. På klingan finns en in-skription: Carolus XII Rex Svecia. Den andra värjan har tillhört en dansk amiral, löjtnant Jöns Sivers, som sägs ha bortfört en köpmansdotter och gift sig med henne i Köpenhamn. Han ska sedan ha återkommit som handelsman till Ystad levt här fram till sin död 1746.

I koromgången, på väggen mot koret, finns en kalkmålning som föreställer den heliga Dorothea. Dorothea är en av de så kallade krönta huvudjungfrurna och tillbads vid barns-nöd och falsk angivelse. Dorothea led martyr-döden år 304 i Kapadonien (nuvarande Turkiet) där hennes far var senator. När hon skulle halshuggas, yttrade den kejserlige advokaten Theophilus hånfullt till henne: ”Sänd mig en korg med frukter och rosor från ditt himmelska paradis.” Detta lovade hon att

göra, och precis när hon skulle halshuggas visade sig en ung man i purpurmantel och med stjärnor i håret: Jesus Kristus. Han bar en korg med tre äpplen och rosor. Dorothea uppmanade ynglingen att ge korgen till Theophilus, som då blev övertygad och lät döpa sig för att sedan själv bli martyr. I konsten är korgen med frukter och rosor Dorotheas kännemärke.

Den Heliga Dorothea

I

Koret

J

Över det murade koraltaret hänger en altaruppsats i barockstil, utformat och tillverkat 1718-1733 av skulptören Johan Jerling. I mitten av uppsatsen syns en tavla som föreställer den första nattvarden. Tavlan visar 14 personer, Jesus, de tolv lärjungarna och akademi-ritmästaren Carl Mört från Lund som målade tavlan. Mört målade in sitt eget porträtt istället för att signera tavlan. (Mannen till höger om lärjungen med den röda manteln med ansiktet vänt åt vänster) På varje sida om altartavlan finns marmorerade kolonner i rött och de fyra evangelisterna. Över altartavlan finns en tavla som föreställer scenen där Jesus döps i Jordan av Johannes Döparen, även den målad av Carl Mört. Runt tavlan ligger symboler för tro och hopp. Uppsatsen kröns av två bevingade genier och mellan dem Jehovamärket inramat av en strålgloria.

I koret framme vid altarskranket står två stora träskulpturer som föreställer Johannes och Maria. Skulpturerna är från slutet av 1400-talet, början av 1500-talet. Båda skulpturerna har varit målade, vilket man idag lättast kan se på Johannes-skulpturen. Johannesskulpturen stod en tid som fattigbössa utanför kyrkan och har därför ett hål stort som en knytnäve i ryggen. De som kunde avvara en slant la den i Johannes-figuren. Pengarna kom mindre bemedlade församlingsbor till gagn. Den röda färgen på manteln är originalfärg. Ursprungligen stod skulpturerna i

Heligkorskapellet som revs 1840. Korstolarna på båda sidor om altaret är tillverkade i mörk, oljad ek. De tillverkades av Nordiska Kompaniet i Stockholm och sattes dit vid restaureringen på 1920-talet. Stolarna används när det är ett färre antal människor vid dop, bröllop och begravningar eller mässor.

K

Mittskeppet

I mittskeppet finner vi predikstolen, krucifixen, kyrkbänkarna, gravstenar samt epitafierna, det vill säga minnestavlor över uppsatta personer.

Predikstolen i sandsten och svart och vit kalksten i S:ta Maria kyrka är ett av de förnämligaste kyrkliga barockarbetena i Skåne. Den tillverkades år 1626 av konstnären A.S. Det finns en liknande predikstol av samme konstnär i S:t Petrikyrkan i Malmö.

Ursprungligen stod predikstolen längre österut i långhuset men flyttades till sin nuvarande placering i samband med att kyrkan byggdes upp igen efter stormen 1648. Man kan än idag se spåren efter hålen från predikstolen väster om ciborienischen i norra långhusväggen. Det är praktiskt att ha predikstolen mitt i kyrkan. Förr var man beroende av prästens egen vokala styrka för att ljudet skulle nå ut.

Den nedre delen av predikstolen är gjord av sandsten liksom de bärande partierna. Här hittar vi Moses som ser ut att bära upp predik-stolen. Ansiktet bakom Moses tros vara konst-nären A.S, istället för signatur. Den övre delen av predikstolen, den så kallade korgen, är gjord i svart och vit kalksten. Korgens fem reliefer i vit alabaster visar händelser i Jesus liv: bebåd-elsen, herdarnas tillbedjan, nattvardens in-stiftande, korsfästelsen och uppståndelsen. På flyglarna kan man se bilder av de fyra evange-listerna: Matteus och Markus på västra sidan och Lukas och Johannes på den östra.

Över predikstolen hänger en praktfull baldakin i trä, också den från början av 1600-talet. Baldakinen är utsmyckad med änglafigurer, liggande lamm och längst upp en herde. Bland de förgyllda änglarna syns monogrammet CIV som står för den danske kungen Christian IV samt texten EXALTA VOCEM VT TVBA. ESA 58: Häv upp din röst som en basun. Dessutom står följande bibelord:

Den som hör eder, han hör mig. Herrens mun har talat. Det skall icke återvända till mig fåfängt. Guds ord förbliver evinnerligen.

I uppgången till predikstolen finns olika initialer inristade. Det påstås att det är elever från den intilliggande Latinskolan som har ristat in dem. Mitt emot predikstolen hänger ett målat trä-krucifix från 1500-talet. Krucifixet föreställer Jesus i

själva dödsögonblicket och Kristusfiguren har både hår och skägg av riktigt människohår. Det påstås att Karl XII lät utge ett påbud att det skulle hänga ett krucifix mitt emot predikstolen så att prästen påmindes om vad han talade om. Antagligen har det före år 1724 hängt där triumfkrucifixet hänger idag.

Triumfkrucifixet i mittskeppets högvalv har en Kristusfigur med törnekrona och förgyllt höftskynke. Ursprungligen hängde krucifixet i Heligkorskapellet. Kristusfiguren är troligen från 1500-talets början, men träkorset byttes ut 1924. Det ritades då av domkyrkoarkitekten Theodor Wåhlin och tillverkades av Sigfrid Paulsson i Lund.

Kyrkans ursprungliga bänkar i ek från slutet av 1500-talet var inte till för att sitta i utan för att stå eller knäböja i och togs bort vid renoveringen 1886. Som tur var sparades de gamla gavlarna och dörrarna och sattes upp som panel utmed kyrkans väggar. En av de gamla gavlarna från år 1582 sitter kvar i koromgången som ett minne. När kyrkan restaurerades på 1920-talet återskapades de gamla bänkarna med hjälp av gavlarna och dörr-arna och kompletterades med nya bänkar i mörkbetsad fur. De främsta bänk-arna i mittskeppet har dubbla bänkar så att man kan vända sig om i riktning mot predikstolen. Andra bänkraden framifrån i mittskeppet bär smedernas och hovslagarnas skråemblem och på vissa av bänkgavlarna kan man se nyckelhål. På 1700-talet köpte man sig nämligen en bänk i kyrkan och ingen annan fick använda den bänken. Ofta gick bänkarna i arv.

Golvet i kyrkan lades in vid restaureringen 1925 och består av handslaget rött tegel. I golvet kan man också se gamla gravstenar i kalksten från 1600- och 1700-talen. Under denna tidsperiod var det vanligt att borgarfamiljer för-säkrade sig om att få bli ihågkomna och begravda i kyrkan genom att de medan de levde köpte sig en gravplats i kyrkan. Det var status att ha en gravplats inne i kyrkan. Totalt finns det 34 gravstenar runt om i kyrkan. I mittgången ligger en gravsten över handelsmannen Peter Oppendick, död år 1654. Om man tittar upp på pelaren bredvid ser man också ett epitafium, det vill säga en minnestavla, över Oppendick.

S:ta Maria kyrkans epitafier är till minne över framförallt stadens borgmästare; se galleriet nedan. I koromgångens nordöstra del, på vägg mot koret, finns även tre fragment av äldre epitafier över tre adliga släkter; Ulfstand, Bååt och ytterligare en annan adelssläkt.

Epitafium från 1630 över Johan Friis, borgmästaren och kunglig tullare.

Korets södra vägg. I mitten ser vi Kristi gravläggning. Under ser vi en bild av borgmästaren själv tillsammans med fru Karina Tunisdotter och de sjutton barnen. Vissa av barnen har änglavingar för att visa att de dog som barn.

Till Toppen

Kyrkan är som namnet avslöjar tillägnad jungfru Maria. Hon var beskyddarinna för handels-männen. Närheten till havet och till Europa gjorde att Ystad under medeltiden var en av de viktigaste handelsstäderna i Hansaregionen. Ovanför kyrkporten, i det bågformade så kallade tympanonfältet, finns en vacker bronsrelief som

föreställer jungfru Maria och Jesusbarnet. Runt dem ser vi skepp och stadsmotiv från Ystad. Reliefen gjordes av konstnären och skulptören

 Oscar Antonsson 1931. Antonsson har också tillverkat skulpturen ”Bäckahästen” på Stortorget i Ystad.

Vapenhuset delas in i två delar genom ett vindfång av trä. I taket i den inre delen av vapenhuset finns fragment av en vacker målning som föreställer en ängel som blåser i trumpet.

Mariakyrkans torn är från 1688-89. Det ca 60 meter höga tornet har en koppartäckt spira, en förgylld vindflöjel och en urtavlan med förgyllda visare och siffror.

Tornväktaren

”Guds milda mäktiga hand bevara vår stad från eld och brand”

I Mariakyrkans torn hittar vi Ystads symbol, tornväktaren som vaktat över staden sedan 1700-talet. Tornväktare fanns i många städer en bra bit in på 1800-talet. Idag är Ystad den enda staden i Norden som håller traditionen vid liv.

Tornväktarens uppgift var förr livsviktig. Från tornet höll han utkik och varnade för eldsvådor eller ovälkommet besök land-eller sjövägen. Om allt var lugnt blåste han i sin bronslur varje kvart dygnet runt genom en lucka i tornet. Först åt norr, sedan åt öster, söder och väster. En stöt för kvart över, två stötar för halv timme, tre stötar för kvart i och fyra stötar för heltimme. I händelse av fara blåste han istället sin varningssignal och hängde ut en röd lampa eller på dagtid en flagga i den riktning man kunde söka faran.

Idag är tornväktaren anställd av Ystads kommun och endast tidgivningen mellan kl. 21.15 och 01.00 återstår.

Tidigare kunde turister gå upp i kyrktornet, men på grund av svårigheter att evakuera besökare i händelse av brand är kyrktornet idag stängt för besökare.

S:ta Maria kyrka har tre kyrkklockor: storklockan, mellanklockan och lillklockan. Dessutom har kyrkan ett klockspel med 36 klockor.

Storklockan kallas i folkmun för ”Stora Knudan” eller Knutsklockan, men egentligen är det mellanklockan som är den riktiga Knutsklockan. Storklockan stöptes om 1672 och 1778.

Mellanklockan är S:ta Maria kyrkans äldsta kyrkklocka. I klockan finns en inskription där det står ”Anodi 1558 blef Sticanuti gildisklocke stöbt”. Klockan är omgjuten 1850 och 1924.

Lillklockan kallas för prästaklockan och är troligen tillverkad i Lübeck 1624. När prästaklockan ringde betydde det att prästen lämnat sitt hem och var på väg till kyrkan. Då kunde församlingsborna komma och bestämma tid för vigsel, barndop, få flyttningsbevis eller andra församlingsärenden uträttade.

Klockspelet i kyrktornets övre del är gjutet av M & E Ohlssons klockgjuteri i Ystad. Med sina 36 klockor är det ett av de större klockspelen i en kyrka i Sverige. Spelet installerades 1970 och invigdes nyårsafton 1970. Klockspelets melodier skiftar efter årstider och kyrkliga högtider.

 

 

På båda sidor om vapenhusets dörrar står kyrktagningsbänkarna. Kvinnor som nyss fött barn ansågs orena både till kropp och själ och fick därför inte sitta tillsammans med övriga församlingen. Om kvinnan fött en pojke var hon hänvisad till kyrktagningsbänkarna i fyrtio

 dagar efter förlossningen, om hon fått en flicka i åttio. Sedan blev kvinnan välsignad av prästenoch fick åter ta plats i kyrkan och i församlingens gemenskap. Detta kallades att bli kyrktagen.

På den södra sidan, under läktaren står de enkla gråmålade så kallade ”fiskarebänkarna” från 1920-talet. Här satt fiskarna från Revhusen när de kom till kyrkan. Revhusen var ett område på södra sidan av järnvägen i Ystad.
I andra änden av tvärskeppet, i det som idag är en besökshörna, stod tidigare dragonbänkarna, också de

från 1920-talet. De var avsedda för dragonregementets personal. Bänkarna är sparade och magasinerade.

rgelfasaden och läktaren tillverkades år 1724 respektive år 1727 av skulptören och trä-snidaren Johan Jerling. Orgelfasaden är rikt dekorerad med snidade bladverk och figurer i barockstil. Överst på orgelfasaden kan man se Karl XII:s namnschiffer. Karl XII och hans trupper låg i Ystad en tid,

innan de skeppades vidare mot Narva. Det finns dock ingen direkt förklaring till varför hans monogram sitter där. Den ursprungliga fasaden plockades ner år 1877 då en ny orgel sattes på plats. Fasaden ersattes med en enklare i ådrad ekimitation. Delar av den ursprungliga fasaden hamnade på vinden. Andra delar såldes eller försvann. De delar som fanns kvar sattes tillbaka vid restaureringen 1923-24 och fasaden restaurerades.

Orgelläktarens skrank pryds av vackra målningar med bibliska motiv, gjorda av Carl Mört ca år 1720.

Dopet är en enkel och helig handling där vattnet, doporden, namnet, handpåläggningen och välsignelsen berättar att människan hör samman med Gud. När vi döps tas vi upp i en gemenskap som funnits i många, många år och som finns över hela världen. Dopet visar att alla människor hör samman under ytan, både bakåt och framåt i tiden och över hela jorden.

Dopfunten i S:ta Maria kyrka är av brons och tillverkad i Lübeck av Renholdt Benning. Funten vilar på tre liggande lejon och längs funtens övre kant finns en inskription. Där kan man läsa att dopfunten skänktes till S:ta Maria kyrka år 1611 av borg-mästare Hans Tillufsen. Ursprungligen stod dopfunten i Heligkorskapellet. År 1820 flyttades det till koret vid högaltaret och ett tag stod den vid predikstolen. Vid restaureringen år 1923-24 flyttades den till dopkapellet där den stått sen dess.

Altaret i dopkapellet är tillverkat i vitkalkat tegel med kalkstensskiva och tillkom när kyrkan restaurerades år 1924. Då återbördades också det vackra snidade altarskåpet till S:ta Maria kyrka. Det hade under flera år funnits på Historiska museet i Lund. Altarskåpet i ek är tillverkat i gotisk stil, troligen på 1400-talet i norra Tyskland. Skåpet är i gott skick, men saknar tyvärr sina båda flygeldörrar. I altartavlans mitt ser vi Jesus och Maria. Mitt emellan dem är ett tomt fält där det kan ha suttit en figur, ett krucifix eller kanske ett ciborium,       d v s en plats där man förvarade det välsignade brödet. Under Jesus och Maria ses de fyra kyrkofäderna: Augustinus, Ambrosius, Hieronymus och Gregorius. Runt omkring i grupper om tre sitter de tolv apostlarna, men två av dem saknas. Altarskåpets underdel, som också kallas för predella, visar målningar av Jesu födelse, lidande, uppståndelse och himmelsfärd. Flaggan som visas är Kristi flagga. Korset har en gång varit gult, men bleknat med åren. Målningarna tros vara från 1700-talet.

Den unggotiska ljuskronan i järn i dopkapellet är från 1300-talet och kyrkans äldsta ljuskrona. Ursprungligen hängde den inne i kyrkan. Den består av en rund bottenskål med en pigg i mitten för större vaxljus och fyra utgående armar för mindre ljus. Allt är upphängt på långa järnstänger som hålls samman av järnringar. Överst på kronan sitter ett järnkors. Kronan ställdes ut på världs-expositionen i Paris år 1867 och hamnade sedan på statens Historiska museum i Stockholm. Vid restaureringen år 1923-24 begärde kyrkoherde Sam Stadener att få tillbaka ljuskronan.

Barnaltarskåpet i anslutning till dopkapellet är barnens eget skåp. Här kan barnen hitta alla de saker som vuxna ”leker” med i gudstjänsten. De kan klä ut sig till biskop eller präst, leka nattvard, dop, vigsel och begravning eller fritt söka sig fram i samma lek som de vuxna, på sina egna villkor. Alla trädetaljer är tillverkade av Västerås Möbelhantverk som arbetar i Bruno Mattssons tradition. Textilierna i skåpet är skapade av Berit Lundqvist, textilkonsult i Västerås stift.

Strax innan det vänstra (norra) sidoskeppet börjar finns en rest från kyrkans katolska tid. Under 1300-talet fanns ett altare i nordöstra valvbågen som kallades för Heliga lekamens altare. Det var ett nattvardsaltare. Till altaret hörde en ciborienisch, sen plats där det invigda brödet

förvarades. Själva altaret är sedan länge sedan försvunnet, men ciboriet finns kvar. Ciboriet har ett rombformat metall-galler dekorerat med blommor. Det omges av en omfattning i kalksten och pryds av ett ansikte.

S:ta Maria kyrka har en unik samling kyrksilver med många föremål tillverkade av de gamla Ystadmästarna. Det rör sig om kalkar, patén, oblataskar, vinkannor, en dopskål, en dopkanna samt ljusstakar i barockstil. Kyrksilvret har ofta skänkts till församlingen i gåva från välburna församlingsmedlemmar eftersom detta räkna-des som en alldeles särskilt from gärning. I silverskåpet förvaras också två värjor i svartmålat järn. Värjorna satt tidigare på väggen i dopkapellet, men på grundav stöldrisk för-varas de numera i låst förvar. En av dem är en äkta karolinervärja och

 tillhörde kapten Kind-holtz i Karl XII:s armé. På klingan finns en in-skription: Carolus XII Rex Svecia. Den andra värjan har tillhört en dansk amiral, löjtnant Jöns Sivers, som sägs ha bortfört en köpmansdotter och gift sig med henne i Köpenhamn. Han ska sedan ha återkommit som handelsman till Ystad levt här fram till sin död 1746.

I koromgången, på väggen mot koret, finns en kalkmålning som föreställer den heliga Dorothea. Dorothea är en av de så kallade krönta huvudjungfrurna och tillbads vid barns-nöd och falsk angivelse. Dorothea led martyr-döden år 304 iKapadonien (nuvarande Turkiet) där hennes far var senator. När hon skulle

halshuggas, yttrade den kejserlige advokaten Theophilus hånfullt till henne: ”Sänd mig en korg med frukter och rosor från ditt himmelska paradis.” Detta lovade hon att göra, och precis när hon skulle halshuggas visade sig en ung man i purpurmantel och med stjärnor i håret: Jesus Kristus. Han bar en korg med tre äpplen och rosor. Dorothea uppmanade ynglingen att ge korgen till Theophilus, som då blev övertygad och lät döpa sig för att sedan själv bli martyr. I konsten är korgen med frukter och rosor Dorotheas kännemärke.

Över det murade koraltaret hänger en altaruppsats i barockstil, utformat och tillverkat 1718-1733 av skulptören Johan Jerling. I mitten av uppsatsen syns en tavla som föreställer den första nattvarden. Tavlan visar 14 personer, Jesus, de tolv lärjungarna och akademi-ritmästaren Carl Mört från Lund som målade tavlan. Mört målade in sitt eget porträtt istället för att signera tavlan. (Mannen till höger om lärjungen med den röda manteln med ansiktet vänt åt vänster) På varje sida om altartavlan finns marmorerade kolonner i rött och de fyra evangelisterna. Över altartavlan finns en tavla som föreställer scenen där Jesus döps i Jordan av Johannes Döparen, även den målad av Carl Mört. Runt tavlan ligger symboler för tro och hopp. Uppsatsen kröns av två

 

bevingade genier och mellan dem Jehovamärket inramat av en strålgloria.

I koret framme vid altarskranket står två stora träskulpturer som föreställer Johannes och Maria. Skulpturerna är från slutet av 1400-talet, början av 1500-talet. Båda skulpturerna har varit målade, vilket

man idag lättast kan se på Johannes-skulpturen. Johannesskulpturen stod en tid som fattigbössa utanför kyrkan och har därför ett hål stort som en knytnäve i ryggen. De som kunde avvara en slant la den i Johannes-figuren. Pengarna kom mindre bemedlade församlingsbor till gagn. Den röda färgen på manteln är originalfärg. Ursprungligen stod skulpturerna i Heligkorskapellet som revs 1840.

Korstolarna på båda sidor om altaret är tillverkade i mörk, oljad ek. De tillverkades av Nordiska Kompaniet i Stockholm och sattes dit vid restaureringen på 1920-talet. Stolarna används när det är ett färre antal människor vid dop, bröllop och begravningar eller mässor.

I mittskeppet finner vi predikstolen, krucifixen, kyrkbänkarna, gravstenar samt epitafierna, det vill säga minnestavlor över uppsatta personer.

Predikstolen i sandsten och svart och vit kalksten i S:ta Maria kyrka är ett av de förnämligaste kyrkliga barockarbetena i Skåne. Den tillverkades år 1626 av konstnären A.S. Det finns en liknande predikstol av samme konstnär i S:t Petrikyrkan i Malmö.

Ursprungligen stod predikstolen längre österut i långhuset men flyttades till sin nuvarande placering i samband med att kyrkan byggdes upp igen efter stormen 1648. Man kan än idag se spåren efter hålen från predikstolen väster om ciborienischen i norra långhusväggen. Det är praktiskt att ha predikstolen mitt i kyrkan. Förr var man beroende av prästens egen vokala styrka för att ljudet skulle nå ut.

Den nedre delen av predikstolen är gjord av sandsten liksom de bärande partierna. Här hittar vi Moses som ser ut att bära upp predik-stolen. Ansiktet bakom Moses tros vara konst-nären A.S, istället för signatur. Den övre delen av predikstolen, den så kallade korgen, är gjord i svart och vit kalksten. Korgens fem reliefer i vit alabaster visar händelser i Jesus liv: bebåd-elsen, herdarnas tillbedjan, nattvardens in-stiftande, korsfästelsen och uppståndelsen. På flyglarna kan man se bilder av de fyra evange-listerna: Matteus och Markus på västra sidan och

 Lukas och Johannes på den östra. Över predikstolen hänger en praktfull baldakin i trä, också den från början av 1600-talet.

 Baldakinen är utsmyckad med änglafigurer, liggande lamm och längst upp en herde. Bland de förgyllda änglarna syns monogrammet CIV som står för den danske kungen Christian IV samt texten EXALTA VOCEM VT TVBA. ESA 58: Häv upp din röst som en basun. Dessutom står följande bibelord: Den som hör eder, han hör mig. Herrens mun har talat. Det skall icke återvända till mig fåfängt. Guds ord

förbliver evinnerligen.I uppgången till predikstolen finns olika initialer inristade. Det påstås att det är elever från den intilliggande Latinskolan som har ristat in dem.

Mitt emot predikstolen hänger ett målat trä-krucifix från 1500-talet. Krucifixet föreställer Jesus i själva dödsögonblicket och Kristusfiguren har både hår och skägg av riktigt människohår. Det påstås att Karl XII lät utge ett påbud att det skulle hänga ett krucifix mitt emot predikstolen så att prästen påmindes om vad han talade om. Antagligen har det före år 1724 hängt där triumfkrucifixet hänger idag.

Triumfkrucifixet i mittskeppets högvalv har en Kristusfigur med törnekrona och förgyllt höftskynke. Ursprungligen hängde krucifixet i Heligkorskapellet. Kristusfiguren är troligen från 1500-talets början, men träkorset byttes ut 1924. Det ritades då av domkyrkoarkitekten Theodor Wåhlin och tillverkades av Sigfrid Paulsson i Lund.

Kyrkans ursprungliga bänkar i ek från slutet av 1500-talet var inte till för att sitta i utan för att stå eller knäböja i och togs bort vid renoveringen 1886. Som tur var sparades de gamla gavlarna och dörrarna och sattes upp som panel utmed kyrkans väggar. En av de gamla gavlarna från år 1582 sitter kvar i koromgången som ett minne. När kyrkan restaurerades på 1920-talet återskapades de gamla bänkarna med hjälp av gavlarna och dörr-arna och kompletterades med nya bänkar i mörkbetsad fur. De främsta bänk-arna i mittskeppet har dubbla bänkar så att man kan vända sig om i riktning mot predikstolen. Andra bänkraden framifrån i mittskeppet bär smedernas och hovslagarnas skråemblem och på vissa av bänkgavlarna kan man se nyckelhål. På 1700-talet köpte man sig nämligen en bänk i kyrkan och ingen annan fick använda den bänken. Ofta gick bänkarna i arv.

Golvet i kyrkan lades in vid restaureringen 1925 och består av handslaget rött tegel. I golvet kan man också se gamla gravstenar i kalksten från 1600- och 1700-talen. Under denna tidsperiod var det vanligt att borgarfamiljer för-säkrade sig om att få bli ihågkomna och begravda i kyrkan genom att de medan de levde köpte sig en gravplats i kyrkan. Det var status att ha en gravplats inne i kyrkan. Totalt finns det 34 gravstenar runt om i kyrkan. I mittgången ligger en gravsten över handelsmannen Peter Oppendick, död år 1654. Om man tittar upp på pelaren bredvid ser man också ett epitafium, det vill säga en minnestavla, över Oppendick.

S:ta Maria kyrkans epitafier är till minne över framförallt stadens borgmästare; se galleriet nedan. I koromgångens nordöstra del, på vägg mot koret, finns även tre fragment av äldre epitafier över tre adliga släkter; Ulfstand, Bååt och ytterligare en annan adelssläkt.

A
B
c
D
E
F
G
H
I
J
K

Kyrkporten och Vapenhuset

A

Tornet

B

Kyrkan är som namnet avslöjar tillägnad jungfru Maria. Hon var beskyddarinna för handels-männen. Närheten till havet och till Europa gjorde att Ystad under medeltiden var en av de viktigaste handelsstäderna i Hansaregionen. Ovanför kyrkporten, i det bågformade så kallade tympanonfältet, finns en vacker bronsrelief som föreställer jungfru Maria och Jesusbarnet.

Runt dem ser vi skepp och stadsmotiv från Ystad. Reliefen gjordes av konstnären och skulptören Oscar Antonsson 1931. Antonsson har också tillverkat skulpturen ”Bäckahästen” på Stortorget i Ystad.

Vapenhuset delas in i två delar genom ett vindfång av trä. I taket i den inre delen av vapenhuset finns fragment av en vacker målning som föreställer en ängel som blåser i trumpet.

Mariakyrkans torn är från 1688-89. Det ca 60 meter höga tornet har en koppartäckt spira, en förgylld vindflöjel och en urtavlan med förgyllda visare och siffror.

Tornväktaren

”Guds milda mäktiga hand bevara vår stad från eld och brand” I Mariakyrkans torn hittar vi Ystads symbol, tornväktaren som vaktat över staden sedan 1700-talet. Tornväktare fanns i många städer en bra bit in på 1800-talet. Idag är Ystad den enda staden i Norden som håller traditionen vid liv.

Tornväktarens uppgift var förr livsviktig. Från tornet höll han utkik och varnade för eldsvådor eller ovälkommet besök land-eller sjövägen. Om allt var lugnt blåste han i sin bronslur varje kvart dygnet runt genom en lucka i tornet. Först åt norr, sedan åt öster, söder och väster. En stöt för kvart över, två stötar för halv timme, tre stötar för kvart i och fyra stötar för heltimme. I händelse av fara blåste han istället sin varningssignal och hängde ut en röd lampa eller på dagtid en flagga i den riktning man kunde söka faran.

Idag är tornväktaren anställd av Ystads kommun och endast tidgivningen mellan kl. 21.15 och 01.00 återstår.

Tidigare kunde turister gå upp i kyrktornet, men på grund av svårigheter att evakuera besökare i händelse av brand är kyrktornet idag stängt för besökare.

S:ta Maria kyrka har tre kyrkklockor: storklockan, mellanklockan och lillklockan. Dessutom har kyrkan ett klockspel med 36 klockor.

Storklockan kallas i folkmun för ”Stora Knudan” eller Knutsklockan, men egentligen är det mellanklockan som är den riktiga Knutsklockan. Storklockan stöptes om 1672 och 1778.

Mellanklockan är S:ta Maria kyrkans äldsta kyrkklocka. I klockan finns en inskription där det står ”Anodi 1558 blef Sticanuti gildisklocke stöbt”. Klockan är omgjuten 1850 och 1924.

Lillklockan kallas för prästaklockan och är troligen tillverkad i Lübeck 1624. När prästaklockan ringde betydde det att prästen lämnat sitt hem och var på väg till kyrkan. Då kunde församlingsborna komma och bestämma tid för vigsel, barndop, få flyttningsbevis eller andra församlingsärenden uträttade.

Klockspelet i kyrktornets övre del är gjutet av M & E Ohlssons klockgjuteri i Ystad. Med sina 36 klockor är det ett av de större klockspelen i en kyrka i Sverige. Spelet installerades 1970 och invigdes nyårsafton 1970. Klockspelets melodier skiftar efter årstider och kyrkliga högtider.

 

Klockringning

Förr i tiden hade kyrkklockorna en viktig funktion att fylla. De ringde för glädje och sorg, men också till varning i krigstider och vid brand. Kyrkklockorna hjälpte människor att hålla tiderna under dagen, och ringde in till den viktiga vilodagen. Olika kyrkor har olika ringningsseder, ofta med lokal prägel.

S:ta Maria kyrkans klockor ringer vid varje heltimme för att ange tiden, men även enligt vissa lokala traditioner. Historiskt sett ringde Mariakyrkans klockor när Ystads stadsportar öppnades och stängdes för att markera att handeln påbörjades och avslutades. Traditionen finns kvar än idag även om kvälls-ringningen har flyttats fram en timme så att inte eventuella konserter i kyrkan störs.

Mellanklockan och lilla klockan ringer 08.01-08.06 och 21.01-21.06 varje dag. Lördagar ringer de även kl. 13.01-13.06. Kjell Barnekow, kyrkoherde i Ystad i slutet av 70-talet, början av 80-talet bestämde att församlingen skulle sluta med helgmålsringningen klockan 18 och istället ringa klockan 13 eftersom folk då slutade jobba och kunde börja hålla helg.

Klockspelet spelar 09.00, 12.00 och 20.00 måndag till lördag. Söndagar spelar klockspelet 10.00, 13.00 och 20.00.

Särskilda ringningar

Knutsgillet kring den 10 januari varje år – då ringer Stora klockan från 16.30 till 17.00 under tiden gillet samlas.

Själaringning 11.00 de dagar som själaringning bokats. Klockorna ringer 10 minuter.

Kyrktagningsbänkarna

c

På båda sidor om vapenhusets dörrar står kyrktagningsbänkarna. Kvinnor som nyss fött barn ansågs orena både till kropp och själ och fick därför inte sitta tillsammans med övriga församlingen. Om kvinnan fött en pojke var hon hänvisad till kyrktagningsbänkarna i fyrtio dagar efter förlossningen, om hon fått en flicka i åttio.

Sedan blev kvinnan välsignad av prästen och fick åter ta plats i kyrkan och i församlingens gemenskap. Detta kallades att bli kyrktagen.

Fiskarebänkarna och Dragonbänkarna

D

På den södra sidan, under läktaren står de enkla gråmålade så kallade ”fiskarebänkarna” från 1920-talet. Här satt fiskarna från Revhusen när de kom till kyrkan. Revhusen var ett område på södra sidan av järnvägen i Ystad. I andra änden av tvärskeppet, i det som idag är en besökshörna, stod tidigare dragonbänkarna, också de från 1920-talet. De var avsedda för dragonregementets personal. Bänkarna är sparade och magasinerade.

Orgeln

E

Orgelfasaden och läktaren tillverkades år 1724 respektive år 1727 av skulptören och trä-snidaren Johan Jerling. Orgelfasaden är rikt dekorerad med snidade bladverk och figurer i barockstil. Överst på orgelfasaden kan man se Karl XII:s namnschiffer. Karl XII och hans trupper låg i Ystad en tid, innan de skeppades vidare mot Narva. Det finns dock ingen direkt förklaring till varför hans monogram sitter där. Den ursprungliga fasaden plockades ner år 1877 då en ny orgel sattes på plats. Fasaden ersattes med en enklare i ådrad ekimitation. Delar av den ursprungliga fasaden hamnade på vinden. Andra delar såldes eller försvann. De delar som fanns kvar sattes tillbaka vid restaureringen 1923-24 och fasaden restaurerades.

Orgelläktarens skrank pryds av vackra målningar med bibliska motiv, gjorda av Carl Mört ca år 1720.

Dopkapellet

F

Dopet är en enkel och helig handling där vattnet, doporden, namnet, handpåläggningen och välsignelsen berättar att människan hör samman med Gud. När vi döps tas vi upp i en gemenskap som funnits i många, många år och som finns över hela världen. Dopet visar att alla människor hör samman under ytan, både bakåt och framåt i tiden och över hela jorden. Dopfunten i S:ta Maria kyrka är av brons och tillverkad i Lübeck av Renholdt Benning. Funten vilar på tre liggande lejon och längs funtens övre kant finns en inskription. Där kan man läsa att dopfunten skänktes till S:ta Maria kyrka år 1611 av borg-mästare Hans Tillufsen. Ursprungligen stod dopfunten i Heligkorskapellet. År 1820 flyttades det till koret vid högaltaret och ett tag stod den vid predikstolen. Vid restaureringen år 1923-24 flyttades den till dopkapellet där den stått sen dess.

Altaret i dopkapellet är tillverkat i vitkalkat tegel med kalkstensskiva och tillkom när kyrkan restaurerades år 1924. Då återbördades också det vackra snidade altarskåpet till S:ta Maria kyrka. Det hade under flera år funnits på Historiska museet i Lund. Altarskåpet i ek är tillverkat i gotisk stil, troligen på 1400-talet i norra Tyskland. Skåpet är i gott skick, men saknar tyvärr sina båda flygeldörrar. I altartavlans mitt ser vi Jesus och Maria. Mitt emellan dem är ett tomt fält där det kan ha suttit en figur, ett krucifix eller kanske ett ciborium, s en plats där man förvarade det välsignade brödet. Under Jesus och Maria ses de fyra kyrkofäderna: Augustinus, Ambrosius, Hieronymus och Gregorius. Runt omkring i grupper om tre sitter de tolv apostlarna, men två av dem saknas. Altarskåpets underdel, som också kallas för predella, visar målningar av Jesu födelse, lidande, uppståndelse och himmelsfärd. Flaggan som visas är Kristi flagga. Korset har en gång varit gult, men bleknat med åren. Målningarna tros vara från 1700-talet.

Den unggotiska ljuskronan i järn i dopkapellet är från 1300-talet och kyrkans äldsta ljuskrona. Ursprungligen hängde den inne i kyrkan. Den består av en rund bottenskål med en pigg i mitten för större vaxljus och fyra utgående armar för mindre ljus. Allt är upphängt på långa järnstänger som hålls samman av järnringar. Överst på kronan sitter ett järnkors. Kronan ställdes ut på världs-expositionen i Paris år 1867 och hamnade sedan på statens Historiska museum i Stockholm. Vid restaureringen år 1923-24 begärde kyrkoherde Sam Stadener att få tillbaka ljuskronan.

Barnaltarskåpet i anslutning till dopkapellet är barnens eget skåp. Här kan barnen hitta alla de saker som vuxna ”leker” med i gudstjänsten. De kan klä ut sig till biskop eller präst, leka nattvard, dop, vigsel och begravning eller fritt söka sig fram i samma lek som de vuxna, på sina egna villkor. Alla trädetaljer är tillverkade av Västerås Möbelhantverk som arbetar i Bruno Mattssons tradition. Textilierna i skåpet är skapade av Berit Lundqvist, textilkonsult i Västerås stift.

Ciborienisch

G

Strax innan det vänstra (norra) sidoskeppet börjar finns en rest från kyrkans katolska tid. Under 1300-talet fanns ett altare i nordöstra valvbågen som kallades för Heliga lekamens altare. Det var ett nattvardsaltare. Till altaret hörde en ciborienisch, d v s en plats där det invigda brödet förvarades. Själva altaret är sedan länge sedan försvunnet, men ciboriet finns kvar. Ciboriet har ett rombformat metall-galler dekorerat med blommor. Det omges av en omfattning i kalksten och pryds av ett ansikte.

Silverskåpet

H

S:ta Maria kyrka har en unik samling kyrksilver med många föremål tillverkade av de gamla Ystadmästarna. Det rör sig om kalkar, patén, oblataskar, vinkannor, en dopskål, en dopkanna samt ljusstakar i barockstil. Kyrksilvret har ofta skänkts till församlingen i gåva från välburna församlingsmedlemmar eftersom detta räkna-des som en alldeles särskilt from gärning.

I silverskåpet förvaras också två värjor i svartmålat järn. Värjorna satt tidigare på väggen i dopkapellet, men på grund av stöldrisk för-varas de numera i låst förvar. En av dem är en äkta karolinervärja och tillhörde kapten Kind-holtz i Karl XII:s armé. På klingan finns en in-skription: Carolus XII Rex Svecia. Den andra värjan har tillhört en dansk amiral, löjtnant Jöns Sivers, som sägs ha bortfört en köpmansdotter och gift sig med henne i Köpenhamn. Han ska sedan ha återkommit som handelsman till Ystad levt här fram till sin död 1746.

Den Heliga Dorothea

I

I koromgången, på väggen mot koret, finns en kalkmålning som föreställer den heliga Dorothea. Dorothea är en av de så kallade krönta huvudjungfrurna och tillbads vid barns-nöd och falsk angivelse. Dorothea led martyr-döden år 304 i Kapadonien (nuvarande Turkiet) där hennes far var senator. När hon skulle halshuggas, yttrade den kejserlige advokaten Theophilus hånfullt till henne: ”Sänd mig en korg med frukter och rosor från ditt himmelska paradis.” Detta lovade hon att göra, och precis när hon skulle halshuggas visade sig en ung man i purpurmantel och med stjärnor i håret: Jesus Kristus. Han bar en korg med tre äpplen och rosor. Dorothea uppmanade ynglingen att ge korgen till Theophilus, som då blev övertygad och lät döpa sig för att sedan själv bli martyr. I konsten är korgen med frukter och rosor Dorotheas kännemärke.

Koret

J

Över det murade koraltaret hänger en altaruppsats i barockstil, utformat och tillverkat 1718-1733 av skulptören Johan Jerling. I mitten av uppsatsen syns en tavla som föreställer den första nattvarden. Tavlan visar 14 personer, Jesus, de tolv lärjungarna och akademi-ritmästaren Carl Mört från Lund som målade tavlan. Mört målade in sitt eget porträtt istället för att signera tavlan. (Mannen till höger om lärjungen med den röda manteln med ansiktet vänt åt vänster) På varje sida om altartavlan finns marmorerade kolonner i rött och de fyra evangelisterna. Över altartavlan finns en tavla som föreställer scenen där Jesus döps i Jordan av Johannes Döparen, även den målad av Carl Mört. Runt tavlan ligger symboler för tro och hopp. Uppsatsen kröns av två bevingade genier och mellan dem Jehovamärket inramat av en strålgloria.

I koret framme vid altarskranket står två stora träskulpturer som föreställer Johannes och Maria. Skulpturerna är från slutet av 1400-talet, början av 1500-talet. Båda skulpturerna har varit målade, vilket man idag lättast kan se på Johannes-skulpturen. Johannesskulpturen stod en tid som fattigbössa utanför kyrkan och har därför ett hål stort som en knytnäve i ryggen. De som kunde avvara en slant la den i Johannes-figuren. Pengarna kom mindre bemedlade församlingsbor till gagn. Den röda färgen på manteln är originalfärg. Ursprungligen stod skulpturerna i Heligkorskapellet som revs 1840.

Korstolarna på båda sidor om altaret är tillverkade i mörk, oljad ek. De tillverkades av Nordiska Kompaniet i Stockholm och sattes dit vid restaureringen på 1920-talet. Stolarna används när det är ett färre antal människor vid dop, bröllop och begravningar eller mässor.

Mittskeppet

K

I mittskeppet finner vi predikstolen, krucifixen, kyrkbänkarna, gravstenar samt epitafierna, det vill säga minnestavlor över uppsatta personer.

Predikstolen i sandsten och svart och vit kalksten i S:ta Maria kyrka är ett av de förnämligaste kyrkliga barockarbetena i Skåne. Den tillverkades år 1626 av konstnären A.S. Det finns en liknande predikstol av samme konstnär i S:t Petrikyrkan i Malmö.

Ursprungligen stod predikstolen längre österut i långhuset men flyttades till sin nuvarande placering i samband med att kyrkan byggdes upp igen efter stormen 1648. Man kan än idag se spåren efter hålen från predikstolen väster om ciborienischen i norra långhusväggen. Det är praktiskt att ha predikstolen mitt i kyrkan. Förr var man beroende av prästens egen vokala styrka för att ljudet skulle nå ut.

Den nedre delen av predikstolen är gjord av sandsten liksom de bärande partierna. Här hittar vi Moses som ser ut att bära upp predik-stolen. Ansiktet bakom Moses tros vara konst-nären A.S, istället för signatur. Den övre delen av predikstolen, den så kallade korgen, är gjord i svart och vit kalksten. Korgens fem reliefer i vit alabaster visar händelser i Jesus liv: bebåd-elsen, herdarnas tillbedjan, nattvardens in-stiftande, korsfästelsen och uppståndelsen. På flyglarna kan man se bilder av de fyra evange-listerna: Matteus och Markus på västra sidan och Lukas och Johannes på den östra.

Över predikstolen hänger en praktfull baldakin i trä, också den från början av 1600-talet. Baldakinen är utsmyckad med änglafigurer, liggande lamm och längst upp en herde. Bland de förgyllda änglarna syns monogrammet CIV som står för den danske kungen Christian IV samt texten EXALTA VOCEM VT TVBA. ESA 58: Häv  upp din röst som en basun. Dessutom står följande bibelord:

Den som hör eder, han hör mig. Herrens mun har talat. Det skall icke återvända till mig fåfängt. Guds ord förbliver evinnerligen.

I uppgången till predikstolen finns olika initialer inristade. Det påstås att det är elever från den intilliggande Latinskolan som har ristat in dem.

Mitt emot predikstolen hänger ett målat trä-krucifix från 1500-talet. Krucifixet föreställer Jesus i själva dödsögonblicket och Kristusfiguren har både hår och skägg av riktigt människohår. Det påstås att Karl XII lät utge ett påbud att det skulle hänga ett krucifix mitt emot predikstolen så att prästen påmindes om vad han talade om. Antagligen har det före år 1724 hängt där triumfkrucifixet hänger idag.

Triumfkrucifixet i mittskeppets högvalv har en Kristusfigur med törnekrona och förgyllt höftskynke. Ursprungligen hängde krucifixet i Heligkorskapellet. Kristusfiguren är troligen från 1500-talets början, men träkorset byttes ut 1924. Det ritades då av domkyrkoarkitekten Theodor Wåhlin och tillverkades av Sigfrid Paulsson i Lund.

Kyrkans ursprungliga bänkar i ek från slutet av 1500-talet var inte till för att sitta i utan för att stå eller knäböja i och togs bort vid renoveringen 1886. Som tur var sparades de gamla gavlarna och dörrarna och sattes upp som panel utmed kyrkans väggar. En av de gamla gavlarna från år 1582 sitter kvar i koromgången som ett minne. När kyrkan restaurerades på 1920-talet återskapades de gamla bänkarna med hjälp av gavlarna och dörr-arna och kompletterades med nya bänkar i mörkbetsad fur. De främsta bänk-arna i mittskeppet har dubbla bänkar så att man kan vända sig om i riktning mot predikstolen. Andra bänkraden framifrån i mittskeppet bär smedernas och hovslagarnas skråemblem och på vissa av bänkgavlarna kan man se nyckelhål. På 1700-talet köpte man sig nämligen en bänk i kyrkan och ingen annan fick använda den bänken. Ofta gick bänkarna i arv.

Golvet i kyrkan lades in vid restaureringen 1925 och består av handslaget rött tegel. I golvet kan man också se gamla gravstenar i kalksten från 1600- och 1700-talen. Under denna tidsperiod var det vanligt att borgarfamiljer för-säkrade sig om att få bli ihågkomna och begravda i kyrkan genom att de medan de levde köpte sig en gravplats i kyrkan. Det var status att ha en gravplats inne i kyrkan. Totalt finns det 34 gravstenar runt om i kyrkan. I mittgången ligger en gravsten över handelsmannen Peter Oppendick, död år 1654. Om man tittar upp på pelaren bredvid ser man också ett epitafium, det vill säga en minnestavla, över Oppendick.

S:ta Maria kyrkans epitafier är till minne över framförallt stadens borgmästare; se galleriet nedan. I koromgångens nordöstra del, på vägg mot koret, finns även tre fragment av äldre epitafier över tre adliga släkter; Ulfstand, Bååt och ytterligare en annan adelssläkt.

Epitafium från 1630 över Johan Friis, borgmästaren och kunglig tullare.

Korets södra vägg. I mitten ser vi Kristi gravläggning. Under ser vi en bild av borgmästaren själv tillsammans med fru Karina Tunisdotter och de sjutton barnen. Vissa av barnen har änglavingar för att visa att de dog som barn.

Till Toppen