​

Från då till nu

 

S:ta Maria kyrka är ett bra exempel på flera olika epokers kyrkliga, politiska, ekonomiska och sociala förhållanden. Här samsas romansk, gotisk, renässans- och barockarkitektur.

 

1200-tal

Den ursprungliga kyrkan byggdes i början av 1200-talet som en katolsk basilika i romansk stil. Kyrkan hade ett högre mittskepp och två lägre sidoskepp med ribblösa kryssvalv, en ganska ovanlig byggnadsform i Skandinavien vid den här tiden. Byggnadsmaterialet var rött handslaget tegel och Komstadskalksten, en mörkgrå till svartgrå kalksten.

Mittskeppet sträckte sig från dagens kortrappa till pelaren där predikstolen står idag. Skeppet hade kraftiga, fyrkantiga och släta pelare och ovanpå dessa, låga runda valvbågar (arkadbågar) av Komstadkalksten. Skeppet avslutades med ett enkelt gavelparti ungefär mitt i dagens tvärskepp. Innertaket var troligtvis ett plant trätak eller möjligen en öppen takkonstruktion. Det rakt avslutade koret var placerat ungefär vid dagens triumfbåge.

I den nordöstra valvbågen stod altaret. Över altaret fanns ett tabernakel eller ciborium, d v s en fristående överbyggnad där nattvardsbrödet förvarades. En valvkvadrat av det äldsta valvet återstår liksom ciborienischen och de rundade gråa romerska bågarna.

1300-tal

Cirka år 1300 ersattes det platta trätaket i mittskeppet av spetsiga kryssvalv, typiska för den gotiska arkitekturen. Av dessa är bara det östra, dekorationsmålade valvet kvar idag.

På 1300-talet byggdes ett dopkapell, Heligkorskapellet, i anslutning till kyrkans södra sida. Kapellet var försett med trappstensgavlar och tillägnades Jesu död på korset. I Heligkorskapellet hängde därför triumfkrucifixet. På var sida om krucifixet stod skulpturerna av Maria och Johannes. Här stod också dopfunten. Från mitten av 1600-talet kallades Heligkorskapellet också för Graaeska gravkoret eftersom borgmästaren Niels Laursen Graa köpte sig en gravplats här innan han dog år 1664.

Kapellet revs 1840 men en rundmarkering i kyrkans södra vägg i höjd med koret visar var kapellet var anslutet till kyrkan.

1400- och 1500-tal

Under 1400-talets senare del revs det gamla koret och ersattes med ett nytt i sengotisk stil med spetsbågar. Sidoskeppen förlängdes för att bilda en gång runt koret, en så kallad koromgång. Koret är det samma idag. I slutet av 1500-talet tillkom ett torn med spira i väster.

1600-tal

Under en storm den 20 april år 1648 störtade kyrkans torn samman och drog med sig kyrkans västra del. Ett nytt tvärskepp i renässansstil och ett nytt västtorn byggdes mot det som fanns kvar av det ursprungliga mittskeppet. De stod färdiga 1650 respektive 1688-89 och är samma tvärskepp och torn som vi kan se idag.

1700-tal

Under 1700-talet ändrades S:ta Maria framförallt invändigt. År 1724 fick kyrkan en ny orgelfasad och orgelläktare i barockstil, samma som finns kvar idag. Koret fick sin altaruppsats.

1800-tal

​Carl Georg Brunius, 1792-1869.Forskare inom klassisk grekiska, latin och litteratur, arkitekt och konsthistoriker.Peter Boisen1836-1908. Dansk prästson som blev Ystads förste stadsarkitekt.

Under 1800-talet genomgick S:ta Maria kyrka flera stora förändringar. De gamla gravarna runt kyrkan flyttades och en ny kyrkogård anlades väster om stadsvallen, det vi idag kallar Gamla kyrkogården. All gravläggning kring S:ta Maria kyrka förbjöds. Den tidigare kyrkogården kan anas genom de gräsbevuxna och förhöjda markytorna vid fasaden. En grav finns kvar i gräset åt söder. Den är markerad av en sten i tvärskeppets murverk.

På 1830-talet ledde domkyrkoarkitekten i Lund, professor Carl Georg Brunius, en omfattande renovering av S:ta Maria kyrka. Omfattande ingrepp berövade kyrkan mycket av dess ålder-domliga prägel, inte minst utvändigt. Sakristian inreddes bakom högaltaret.

1840 revs Heligkorskapellet liksom vapenhuset vid södra sidan. Kyrkan fick strävpelare och större fönster. På    1850-talet förändrades alla fönsteröppningar helt eller delvis med nya fönsterpartier.

1886 ersatte Ystads förste stadsarkitekt Peter Boisen det gamla golvet som hade infällda gravstenar med ett nytt golv i betong och koret fick en golv-beläggning av cementmosaik. De ursprungliga bänkarna togs bort och ersattes med nya inspirerade av bänkarna i Marsvinsholms kyrka. Gavlarna och dörrarna från de gamla bänkarna sparades och placerades längs insidan av kyrkans ytterväggar. Mycket av kyrkans invändiga utsmyckning som epitafier, krucifix och gravhällar togs bort eftersom de ansågs förfula kyrkan.

1900-tal

​Sam(uel) Stadener, 1872-1937.Kyrkoherde i Ystad 1909-1924. Senare biskop.Theodor Wåhlin, 1864-1948.Domkyrkoarkitekt i Lund 1902-1948.

1923-1925 restaurerades kyrkan på nytt. Mycket av det som togs bort vid restaureringen 1886 återställdes. Elektricitet och centralvärme installerades i kyrkan. Kyrkoherde Sam Stadener och domkyrkoarkitekten Theodor Wåhlin ledde restaureringsarbetet. De ursprung-liga kyrkbänkar som sparats renoverades och kompletterades med nya bänkar. Bänkarna från 1886 togs bort. Det tillkom även öppna bänkar under södra och norra läktarna, de s.k. fiskare- och dragonbänkarna.

Delar av orgelfasaden sattes tillbaka. Johannes och Maria-figurerna ställdes framme vid altaret och krucifixet i triumfbågen hängdes på plats igen. Korinredningen sattes in. Gravstenarna och epitafierna som togs bort när golvet gjordes om 1886 lades tillbaka på sina ursprungliga platser. Kyrkan fick också en ny läktare i norra korsarmen och en ny sakristia i koromgångens norra del. Golven i kyrkan lades om med tegel, utom kortrappan och koret som fick golv av mörk kalksten.

Väggarna tvättades och kalkades. Kalkmålningar togs fram och äldre igensatta muröppningar i mittskeppets väggar markerades eller öppnades upp helt eller delvis. I norra korsarmen skapades ett dopkapell.

På Marie bebådelsedag år 1925 återinvigdes S:ta Maria kyrka i sin forna glans. Restaureringen står sig väl än idag.

Till Toppen

Från då till nu

S:ta Maria kyrka är ett bra exempel på flera olika epokers kyrkliga, politiska, ekonomiska och sociala förhållanden. Här samsas romansk, gotisk, renässans och barockarkitektur.

1200-tal

 

Den ursprungliga kyrkan byggdes i början av 1200-talet som en katolsk basilika i romansk stil. Kyrkan hade ett högre mittskepp och två lägre sidoskepp med ribblösa kryssvalv, en ganska ovanlig byggnadsform i Skandinavien vid den här tiden. Byggnadsmaterialet var rött handslaget tegel och Komstadskalksten, en mörkgrå till svartgrå kalksten.

Mittskeppet sträckte sig från dagens kortrappa till pelaren där predikstolen står idag. Skeppet hade kraftiga, fyrkantiga och släta pelare och ovanpå dessa, låga runda valvbågar (arkadbågar) av Komstadkalksten. Skeppet avslutades med ett enkelt gavelparti ungefär mitt i dagens tvärskepp. Innertaket var troligtvis ett plant trätak eller möjligen en öppen takkonstruktion. Det rakt avslutade koret var placerat ungefär vid dagens triumfbåge.

I den nordöstra valvbågen stod altaret. Över altaret fanns ett tabernakel eller ciborium, d v s en fristående överbyggnad där nattvardsbrödet förvarades. En valvkvadrat av det äldsta valvet återstår liksom ciborienischen och de rundade gråa romerska bågarna.

1300-tal

Cirka år 1300 ersattes det platta trätaket i mittskeppet av spetsiga kryssvalv, typiska för den gotiska arkitekturen. Av dessa är bara det östra, dekorationsmålade valvet kvar idag.

På 1300-talet byggdes ett dopkapell, Heligkorskapellet, i anslutning till kyrkans södra sida. Kapellet var försett med trappstensgavlar och tillägnades Jesu död på korset. I Heligkorskapellet hängde därför triumfkrucifixet. På var sida om krucifixet stod skulpturerna av Maria och Johannes. Här stod också dopfunten. Från mitten av 1600-talet kallades Heligkorskapellet också för Graaeska gravkoret eftersom borgmästaren Niels Laursen Graa köpte sig en gravplats här innan han dog år 1664.

Kapellet revs 1840 men en rundmarkering i kyrkans södra vägg i höjd med koret visar var kapellet var anslutet till kyrkan.

1400- och
1500-tal

Under 1400-talets senare del revs det gamla koret och ersattes med ett nytt i sengotisk stil med spetsbågar. Sidoskeppen förlängdes för att bilda en gång runt koret, en så kallad koromgång. Koret är det samma idag. I slutet av 1500-talet tillkom ett torn med spira i väster.

1600-tal

Under en storm den 20 april år 1648 störtade kyrkans torn samman och drog med sig kyrkans västra del. Ett nytt tvärskepp i renässansstil och ett nytt västtorn byggdes mot det som fanns kvar av det ursprungliga mittskeppet. De stod färdiga 1650 respektive 1688-89 och är samma tvärskepp och torn som vi kan se idag.

1700-tal

Under 1700-talet ändrades S:ta Maria framförallt invändigt. År 1724 fick kyrkan en ny orgelfasad och orgelläktare i barockstil, samma som finns kvar idag. Koret fick sin altaruppsats.

1800-tal

Under 1800-talet genomgick S:ta Maria kyrka flera stora förändringar. De gamla gravarna runt kyrkan flyttades och en ny kyrkogård anlades väster om stadsvallen, det vi idag kallar Gamla kyrkogården. All gravläggning kring S:ta Maria kyrka förbjöds. Den tidigare kyrkogården kan anas genom de gräsbevuxna och förhöjda markytorna vid fasaden. En grav finns kvar i gräset åt söder. Den är markerad av en sten i tvärskeppets murverk.

På 1830-talet ledde domkyrkoarkitekten i Lund, professor Carl Georg Brunius, en omfattande renovering av S:ta Maria kyrka. Omfattande ingrepp berövade kyrkan mycket av dess ålder-domliga prägel, inte minst utvändigt. Sakristian inreddes bakom högaltaret.

1840 revs Heligkorskapellet liksom vapenhuset vid södra sidan. Kyrkan fick strävpelare och större fönster. På    1850-talet förändrades alla fönsteröppningar helt eller delvis med nya fönsterpartier.

1886 ersatte Ystads förste stadsarkitekt Peter Boisen det gamla golvet som hade infällda gravstenar med ett nytt golv i betong och koret fick en golv-beläggning av cementmosaik. De ursprungliga bänkarna togs bort och ersattes med nya inspirerade av bänkarna i Marsvinsholms kyrka. Gavlarna och dörrarna från de gamla bänkarna sparades och placerades längs insidan av kyrkans ytterväggar. Mycket av kyrkans invändiga utsmyckning som epitafier, krucifix och gravhällar togs bort eftersom de ansågs förfula kyrkan.

 

 

 

 

 

 

 

 

 



1900-tal

 

1923-1925 restaurerades kyrkan på nytt. Mycket av det som togs bort vid restaureringen 1886 återställdes. Elektricitet och centralvärme installerades i kyrkan. Kyrkoherde Sam Stadener och domkyrkoarkitekten Theodor Wåhlin ledde restaureringsarbetet. De ursprung-liga kyrkbänkar som sparats renoverades och kompletterades med nya bänkar. Bänkarna från 1886 togs bort. Det tillkom även öppna bänkar under södra och norra läktarna, de s.k. fiskare- och dragonbänkarna.

Delar av orgelfasaden sattes tillbaka. Johannes och Maria-figurerna ställdes framme vid altaret och krucifixet i triumfbågen hängdes på plats igen. Korinredningen sattes in. Gravstenarna och epitafierna som togs bort när golvet gjordes om 1886 lades tillbaka på sina ursprungliga platser. Kyrkan fick också en ny läktare i norra korsarmen och en ny sakristia i koromgångens norra del. Golven i kyrkan lades om med tegel, utom kortrappan och koret som fick golv av mörk kalksten.

Väggarna tvättades och kalkades. Kalkmålningar togs fram och äldre igensatta muröppningar i mittskeppets väggar markerades eller öppnades upp helt eller delvis. I norra korsarmen skapades ett dopkapell.

På Marie bebådelsedag år 1925 återinvigdes S:ta Maria kyrka i sin forna glans. Restaureringen står sig väl än idag.